aldrigmera

.

.

-

Så kände jag när jag tittade ut genom fönstret imorse. Regn, regn, och ännu mera regn. Jag som hade tänkt att gå ut och gå i en timme kan ju säga att jag tappade lusten helt nu. Visst jag kan dra på mig en regnjacka, överställsbyxor osv, men då kommer mamma börja ana något. Blööh.

-

Tänker hur som helst kompensera detta med att skippa frukosten. Istället för att trycka i mig något på två till trehundra kalorier så satte jag på vattenkokaren och gjorde en kopp grönt thé. Jag ska sedan åka in till stan och möta en kompis, så jag kommer nog säga att jag äter inne i stan, och sen säga till min kompis att jag har ätit hemma.

-

Jag måste verkligen gå ner i vikt. Jag vill inte se ut såhär längre. Jag vill gå ner nu.. NU. Jag har ingen tid att förlora. Jag är rädd. Rädd för att jag kommer att misslyckas, igen. Jag har ju försökt så många gånger. Skrivit i min dagbok om hur jag måste och kommer att vara smal den här sommaren. Vad hände? Jag är större än någonsin.

-

Därför gör jag såhär nu. Jag har aldrig uppmuntrat någon att äta alldeles för lite eller att skippa måltider, och jag gör inte det nu heller. Men jag förstår ni som gör det. Man känner sig renare. Duktigare. Som att man har gjort sitt bästa. Och det måste jag göra nu, när tiden är så knapp.

-

Måste sköta mig idag och imorgon för på måndag ska jag väga mig!

-

-

-

-

-

-